Veckan krönika signerad Christer Tonning

Vår fristående krönikör med veckans inlägg:

Publiken – det är tuffa tider för en del….
Östersund hade en liknande situation som Skaraborg med lag som inte stöttade varandra utan gärna pekade finger åt sina syster-klubbar. Jante-lagen grodde och det var väl endast Ope som vågade sticka ut och då genom en tränare utifrån typ Janne Holmberg som inspirerade men aldrig kunde ena distriktet. Så bildades ÖFK och en stor uppbackning med företag och invånare kunde börja ta fart. Omskrivne Daniel Kindberg må man tycka vad man vill om, men vi som lärde känna honom och Östersund inifrån insåg att han var som en isbrytare – framåt. Idag är det självklart att ÖFK är fotbollen i distriktet och de andra klubbarna finner sig i det och ser möjligheter och inte problem. Är det samma sak i Skaraborg? Skulle fotbollen i Skaraborg enas under en klubb, ställa upp och stötta? Publiksiffrorna tyder inte på det tyvärr. Dessutom har förbundet en regel som innebar att SAIK U19 skulle spela en match samma tid som A-laget spelade i superettan. Varför kunde inte tidpunkten ändras? Förbundet svarade med att det kan inte fungera med domartillsättningen. Hur hjälper vi egna ungdomar att bli bättre, få bättre uppbackning i sina ambitioner att få bli fotbolls-spelare som profession? Visst är köp-sälj-låna- verkligheten påträngande, men skall den brytas måste vi gemensamt hjälpa ungdomarna till bättre kunskap, kompetens och erfarenhet av vilka krav och möjligheter det finns att ta sig fram. Såväl Janne Andersson FK och jag upplevde söndags-förmiddagarna på Alevallen i dåvarande div 4 och eftermiddagarna på Örjan, allsvenskan, för att på kvällen imitera våra idoler i Halmstad BK. ”Se och lär” med spontanträning var något som förespråkades av nr 14 Johan Cruyff.

Traktorer och hästar… kusinen från landet
På 70-talet blev jag förtjust i Ipswich en klubb som i sitt klubbmärke hade en häst, som med ena hoven på bollen förenade landsbygden med fotbollen. Klubben bedrev en verksamhet där man tog unga spelare och gav dem bästa individuella utveckling för att kunna spela i högsta divisionen i England. Styrelsen med bröderna Cobbold i spetsen rekryterade managers med empati och med en kärlek till utveckling av individerna. Inte helt fel visade det sig då två av deras managers med tiden blev adlade – Sir Alf Ramsey och Sir Bobby Robson. En upp-backning från landsbygdsområdet 20000-25000 på matcherna på Portman Rd. Att människan var betydelsefull fick jag veta när man – jag tror 75-76- mötte FC Brugge i en Europa-cup match (ej så betydelsefull som sedermera när det blev CL) och vann med 3-0 hemma. Bobby valde att spara en lite skadad Kevin Beattie, stor stjärna, med vetskap om att man inte skulle släppa in 4 mål på bortaplan – men ack så illa – man förlorade 4-0, och där kom jag och Lennart Börjesson IFK Skövde på mitt halv-årliga besök. Bobby tyckte tid-punkten var svår mycket svår, då han i TV fick förklara sin blunder och naturligtvis hade journalisterna frågat Kevin om han hade kunnat spela och svaret var ja. TV-utfrågningen visade en ansvarsfull manager som tog på sig blundern utan omsvep. Dagen efter åkte vi för att se QPR i London, vår kommande motståndare, Cyril Lee, biträdande tränare, vid ratten Bobbys svärfar bredvid och LB, Bobby och jag i baksätet, en trött Bobby somnade med huvudet på min axel. Väl framme klev han ur ca 2 timmar innan matchen för att hämta biljetterna – fullt med folk utanför arenan – applåder i takt och det ljöd Bobby Robson, Bobby Robson… populärare än någonsin – älskad inte bara i Ipswich utan av ett helt land för sin genuina kärlek till fotbollen. Sedermera kunde vi i IFK Skövde förlägga träningsläger till Ipswich och få en gästfrihet som man bara kan drömma om- många Skövde-bor kommer nog ihåg det. Nu är Ipswich på väg framåt igen efter en period i en lägre division. Låt oss hoppas att ”kusinen från landet” kan återigen bli ett lag på högsta nivå och få en tredje manager adlad.

Sir – adlad…..
Varken Thom Åhlund eller Tobias Linderoth lär bli adlade, men har betytt mycket för Skaraborgsfotbollen. Båda har liksom en gång i tiden Arne Selmosson kommit med kunskap, kompetens och erfarenhet från professionell verksamhet. Påverkan har satt tydliga spår och vi måste vara open-minded om vad som händer i fotbollsvärlden. Nu står Varberg på listan för Tobbe som gör ett jättejobb hos oss – han kommer att kunna vänja sig vid publiksiffror på runt 5000 på Påskbergsvallen – publikrekordet där är 8.900 och innehas av Varberg Kurort & Kusthotell, som arrangör av matchen Sverige A- Sverige B med 5 spelare från de fem städerna i Halland – där Tommy gav mig fria händer att välja ut 5 hallänningar. Spelaren från Varberg som jag valde var en ung lovande talang vid namn Stefan Selacovic, Varbergs GIF. Smålänningen Tommy gjorde ett deal där vi fick alla pengarna från matchen, om en hel del av extrakostnaderna i uppladdningslägret clearades. Break-even var 2000 personer vilket jag ansåg vara svårt att få, men ”good-will” för oss skulle ge ett mervärde.
Det blev succé och en bra affär både för förbundet och oss. Resten under VM-94 är en story vi aldrig glömmer.