Veckan krönika signerad Christer Tonning

SAIKOS i en klass för sig –”guliganerna, helsingborgare och malmö-supporters utklassades”
Spelarna springer fram till västra stå, applåderar sin klack och gensvaret är fantastiskt, samtidigt som HIF applåderar sin klack som med otillåtna medel ”bengaler och bangers” har gjort sitt bästa för att matchen skall kunna avbrytas. Hur tacklar förbundet det att spelare och klubb applåderar sina klackar när de bryter mot reglerna och lagarna – ge SAIKOS pris som bästa klack och ge föreningen ekonomisk ersättning för att klubben, som helhet, värnar om uppsatta regler.
Klubbarna och supporters förstår bara att pengar och poängavdrag är de enda verktyg för att komma tillrätta med den oacceptabla respektlösa supporterkultur som framförs och närs av tvivelaktiga aktörer med dubbel-bottnande budskap.
Nu återstår två matcher där SAIKOS behöver ge allt stöd man kan. Inget är som bekant klart ”before the fat lady sings”. Klubben är i harmoni och genom att stötta varandra bygger vi vidare på värdegrunden ”kärlek, gemenskap, glädje skall ge oss styrka i all verksamhet”. Våra spelare är värda all respekt och all beundran över vad man presterat i höst, liksom ledarstaben.
”Stand by me” på Falcon Alkoholfria Arena och Södermalm IP den 23 och den 26 november. Nu ger vi järnet.

Hösten handlar om mental tuffhet
”Det gör ont när knoppar brista” är en signatur för vårens tre första matcher och efter det har man en period av flyt eller mot-flyt och lite av en transportsträcka innan höstens avgöranden kommer att ge en ny situation inför kommande säsong. Cykeln har alltid funnits där och det är alltid en fråga om vem som är mentalt tuffast, vem som kliver fram – våra spelare tar olika steg i framfarten på ”mentala tuffhetsskalan”, och man blir mer och mer styrkta i sin ambition att ta kommandot och styra spelet – få det dit man vill. Pusselbitarna har i SAIKs miljö, atmosfär och ledarstil format sig till den mentala tuffhet, som krävs för att våga kliva fram – sätta press och hålla samman laget i arbetet med att utvecklas till optimal potential. Är vi bäst när det gäller i de två avgörande matcherna – upp till bevis! Gruppen är idag stark på att ta fram gemenskaps-känslan och glädjen i vardagen.
Inget är så kul som kval och att ha vetskapen om att det är nu det gäller – knyta handen i fickan och visa alla att vi är bäst när det gäller -oavsett om skånska journalister eller andra gärna ironiserar om landsbygden och vår borg – vårt kära Södermalm.

Fotbollen i ett nötskal – uppgörelsen i Malmö – ”dejavu”
För mitt inre ser jag en yngre Niklas Hulth med sin karaktäristiska stil ta sig an vänsterkanten, och använder sin kunskap och kompetens för att tävla mot en snabb, lurig forward. I Spanien för många år sedan på gymnasiet fick han en värdig motståndare och vi förstod efteråt att han sattes emot en oerhört snabb och skicklig spelare vars namn var Nolito, då ung och oerfaren som Niklas – vilken fight. Nu många år senare gav Taha Ali honom en lika svår uppgift.
Att kampen som toppforward innebär en utmaning i explosiv styrka och ”kamp” på ”liv och död” med mittbackarna och vice versa har jag predikat på varje skola och de två eleverna som verkligen tog fasta på det var Isaac Kiese-Thelin och Pär Frick(adona) som i sin skolgång i Örebro respektive Karlstad utvecklade sin fysiska styrka och sin förmåga att sätta press på mittbackar och försvarare – kanske också sätta skräck i dem. Vem som lyckades bäst – en fick straff och en blev av med tröjan – för mig blir kampen dem emellan oavgjord. Samarbetet med såväl Elfsborg som Malmö FF har för våra f.d. elever visat att man hamnat på rätt plats, i rätt miljö och atmosfär och med rätt ledarskap, vilket var målet med fotbollsyrkesorienteringen.
Annars blev det väl en kamp mellan de mer ”possesion”-inriktade malmöiterna och de omställningsinriktade västgötarna. Sevärt och oerhört intressant förutom att s.k. supporters förstörde den fest som bara fotbollen kan stå för.

Hänger domarna med i den alltmer fartfyllda fotbollen?
Frågan söker sVAR och andra tekniska hjälpmedel för att bli så korrekt som möjligt. Själv har jag svårt med påståendet ”Det jämnar ut sig” – en attityd som våra adepter aldrig hade köpt i vår utbildning- men vinnarskallar som t.ex., Viktor Claesson hade nog lagt av i så fall och det hade ju varit synd även om han idag briljerar i FC Köpenhamn på andra sidan sundet.