”Cabaret” Liza Minelli: Money makes the world going round –(är världen än fotbollen?)
Fotbollens organisationer har funnit på den geniala idén med sportchefer som skall köpa och sälja fotbollsspelare. Hugo Larsson Malmö FF-Eintracht eller Bergvall Djurgården-Tottenham försörjer en stor del av verksamheten i klubbarna och deras i sin tur underliggande i näringskedjan. Barcelona var intresserade av 17 årige Bergvall, men hade en viktig ingrediens i sitt scoutande: Man skall vilja till just Barcelona, annars har vi egna spelare i akademin som står på tur, så sa sportchef Deco. Sportchef Jesper Jansson på Cypern får ta sitt pick och pack och dra efter icke accepterade affärer, medan en mindre spektakulär Stefan Andreasson i lugnt tempo fortsätter att dels göra bra affärer, enligt gamle Stig Nilssons princip, köp billigt-sälj dyrt, dels ha en jordnära profil typisk för oss landsbygdsbor.
Ett steg längre ner i näringskedjan kämpar vår egen Per Åstemo med att få ihop en slagkraftig
uppställning för Skövde AIK i Superettan, inga dyra spelare utan spelare som ser Skövde AIK som en miljö, atmosfär och med ledare, som kan vara den språngbräda som man så väl behöver, när man skall se om sina möjligheter att försörja sig i en bransch utan skyddsnät. Spännande, utmanande och lite nervkittlande för unga som vill förverkliga sin dröm.
Ted Gärdestad: Sol, vind och vatten. Satellit.
Vindarna tar i, solen tittar fram och våren låter oss få en försmak av vad som komma skall inte minst på fotbollsplanerna. Förberedelser med att sätta försvarsspelet först och främst, kunna ”placera bussen” någonstans utanför egna straffområdet eller åtminstone på egen planhalva ingår i varje tränares DNA. Kanske också att man inte skall ”åka på” konditionen, så just nu kan vi förvänta oss 0–0 och tillknäppta matcher innan man vågar öppna upp för mer offensivt spel med attacker. På tal om vatten: Undrar förresten hur många vattenflaskor som Bengt har fyllt? Varje träning i regn och rusk, solsken och dimma så finns alltid vattenflaskorna, västar, bollar och allt annat där, bredvid plan. Hur många materialförvaltare har inte blivit något av en ”maskot” och ”go gubbe” för oss alla som spelare. Maradona värnade om dem, Jörgen Klopp lär ha sett till att hans ledarstab inklusive materialare fick löneförhöjning samtidigt som han själv avstod vid senaste kontraktsförlängningen. Föreningarna finns inte utan dem – de är klubbarnas ”vatten” utan dem inget liv.
Satellit för mig osökt in på SAIKOS som alltid finns där, om än inte alltid i stor skara, men försöker på alla sätt stötta rött i vått och torrt. En som får mig att tänka på supporter och flygande föremål är Taylor Swift som kommer att hinna till Nevada (privatplan) och Superbowl för att se sin kära Travis Kelce fånga bollen när Mahomes QB levererar sina precisa passningar. Tänk om Uncle Lamar (Hunt) hade fått uppleva den våg som Kansas City Chiefs surfar på – hans fru Norma fick ta del av första hälften, men nu är det sonen Clark Hunt som äger sportföretagen. Hur det går mot San Fransisco 49:ers vet vi snart. SAIKOS tar gärna del av personer med Taylors entusiasm med eller utan privatplan.
SAIKOS är vi klara, jajamensan fattas bara – nu kör vi och tycker väl att vi är minst lika bra som Degerfors eller de andra Superettan lagen: Vi ber inte om ursäkt och vi ger oss aldrig.
Edvard Persson: Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv – sett dom komma och gå.
Under 12 år hade jag förmånen att arbeta med idrottsgymnasium och verkligen se ungdomar komma och gå. Drömmar som uppfylldes, drömmar som omvärderades, drömmar som fick en annan mening och för några drömmar som krossades. Bobby Robson hade lärt mig på ett tydligt sätt hur man skulle hantera spelare som man insåg inte räckte till. Alltför många engelska pojkar i 17–18årsåldern hittades i rännstenen efter krossade fotbollsdrömmar. Han menade att innanför skolans ram (hans fru var lärarinna) borde man erbjuda både fotboll och utbildning som hade tentakler in i den bredd som fotbollsdrömmen dock innefattar. Med tiden blev det självklart för mig att ”skolans pedagogik” och ”fotbollens kittlande drömfabrik” kunde fungera ihop. Konceptet tog över två år på heltid och besök i fem länder innan ramarna hade kunnat fås ihop. Många blev med tiden duktiga fotbollsspelare och har försörjt sig ute i vida världen, en del har haft fotbollen som kul hobby, några har blivit duktiga ledare, tränare, sportchefer, sjukgymnaster, massörer, PT och arbetsterapeuter, eller berikat fritiden för interner, skolelever och/eller genom ledarskapsinriktningen på skolan tagit jobb i ledande positioner i företag, organisationer och myndigheter.
Tom Jones: Green green grass of home
Hemma på Södermalm är nu båda ”bros” Abraham, Sargon efter en utflykt och Elmar efter erfarenheter i asiatiska mästerskapet. Saman Ghoddos tog Iran till semifinalen och påminde om Sargon i sitt spel och Elmar i Syrien fick ge sig för just Iran.
Välkomna hem till Södermalm IP som ser ut som en sandlåda just nu men planen bara förbereder sig för den lekstuga som ni alla spelare i Skövde AIK kommer visa upp för ett vilt hejande SAIKOS och tvivlande personer som inte ännu fattat att vi är i den yttersta toppen av den professionella fotbollen i Sverige. Vi återvänder till Södermalms IP som för alltid är vårt ”green green grass of home” även om gräset ersatts med konstgräs – för oss är det alltid vårt: Green, green grass of Home” med vår värdering: Gemenskap, kärlek och glädje skall ge oss styrka att klara av de utmaningar som väntar 2024. Väl mött redan på lördag mot Trollhättan, så ”sjunger vi upp oss”.
