Veckans krönika (v. 23) Signerad Christer Tonning.
Detta är är en krönika. Analys och värderingar är skribentens egna.
Fotboll, ett spel som har så många olika ansikten
Under perioden med holländska landslaget 1992 fick jag dagligen kommentaren: Hur många matcher/träningar har du sett idag? – frågan levererades av materialförvaltaren alltså deras motsvarighet till Bengt Geijervall. Om svaret var 2 så kom det ett syrligt svar: You don´t like football. I lördags kunde jag svara 3 och därmed varit godkänd som fotbollsälskare av min kära gamla kamrat i Holland. A-lagsträningen på förmiddagen efter att tagit sig in på Fort Knox- alltså Södermalm – en digitalstyrd arena utan mänsklig vaktmästare – så njöt jag av en underbart genomförd träning till skillnad från fredagens mindre goda insats – och hoppet växte inför söndagens viktiga match mot Varberg och Tobbe Linderoth. Fotbolls-frukosten. Eftermiddagen tillbringades sedan på samma plats med U19 mot Mjällby (0–4) - fotbollslunchen och avslutades med en middags-meny i form av Champions- League finalen Real Madrid mot Dortmund. Allt handlade om fotboll i olika skepnader, men kärlek, gemenskap och glädje genomsyrade alla.
Varbergs Bois – Skövde AIK
Minnesbilderna av Varbergs Bois är så underliga som att jag upplevt glädje när BOIS gjorde mål på oss (HBK) efter 10 omgångar. Ditintills utan insläppt mål, så upplevdes det nästan som en belastning för oss och vi begränsade vårt spel till att inte göra misstag i stället för att spela ut i en positiv fotboll – så insläppta målet var en förlösare av allt vi hade inombords. Vi kunde återigen våga spela boll på det sätt som vi ville, men som begränsat oss av rädsla- denna hämmande känsla. Släpp loss. För Skövde AIK blev söndagens match på Påskbergsvallen en berg och dalbana med en påkopplad ”awareness and alertness” (Rinus Michels ord) – sinnen påkopplade och såväl sensoriska som motoriska signalsystemet till och från hjärnan uppdaterat och fungerande. Så upplevde vi nog den första halvleken, en spegel av lördagens träningspass medan fnurror på tråden och ett i det närmaste smittsamt virus gav sig till känna i andra halvlek och det speglade vår fredagsträning med dålig kommunikation och agerande. Så berg och dalbanan gav oss i alla fall 1 poäng- nu hoppas vi kunna göra fler träningar som lyser av ”awareness and alertness” i rad för att kunna fokusera och koncentrera oss på två perfekta halvlekar i flera matcher. Spelarna är unga och har ännu inte fått den erfarenhet som skall ge oss än bättre resultat. Mycket sitter i huvudet och då menar jag inte i första hand utsidan.
Kära domare var tog förståelsen och kommunikationen vägen?
När Thern och jag byggde vår akademi hade vi som önskan att också ha ett ”domarspår” vid sidan av spelar- och ledarspåret. Applåder i England, Holland och USA (Sverige var inte så intresserade av vad vi gjorde). Tanken var att man skulle leda/döma alla spel/tävlingar på våra träningar för att få en ökad förståelse för dels spelarna/ledarna, dels för hur man kan kommunicera med dem som människor emellan. I gamla tider var inte domarna alltid så bra men vi som upplevde Lööf, Ask, Björkman, Kopparn Sjöberg och sedermera generationen med Erik Fredriksson (Tidaholm) och Bosse Karlsson till Jonas Eriksson kunde märka att attityderna övergått till bestraffning i stället för ledning av matcherna. Så när nu tiden hunnit ifatt damfotbollen kunde vi konstatera att svenska landslaget hade uttalade synpunkter på domaren i matchen mot Irland. Vilka hjälpmedel behövs – hur kan vi få en intressantare atmosfär mellan personerna som är involverade och hur kan miljön hjälpa oss – tyvärr kan man konstatera att sätta ”fan-zoner” bakom målen är en mycket tveksam åtgärd – Adrian utsattes för ”flask-kastning” i Helsingborg och nu i matchen mellan Halmstad och GAIS tvingades man på samma sätt konstatera att flaskor och annat haglade, vilket gav två längre avbrott. Nu kan vi konstatera att på Södermalm har man valt att sätta beskedliga hemmaklacken bakom målet västerut och SAIKOS har alltid uppträtt korrekt, men kommer bortaklacken att flyttas till målet österut? Vill man med placering bakom målen bygga in konfrontation – ja då har man lyckats – vad säger förbundet?
