Veckans krönika (v. 17) Signerad Christer Tonning.
Det här är en krönika. Analys och värderingar är skribentens egna.
Nostalgilördag med 3 poäng och jubel i stugan
”Tips-lördag” och samling runt TV-bilden för att uppleva fotboll i glada vänners lag. Ett antal äldre Skövde AIK – gentlemän samlades för att tillsammans uppleva matchen mot anrika Trelleborgs FF. ”Gummifabriks-laget” var inte lika slitstarkt eller välpumpat som förr i tiden, så vi fick möjligheten att föra spelet och få matchen dit vi ville. En straff blev avgörande efter en hand och Sargon Abraham förvaltade den på ett klanderfritt sätt och 1–0 var ett faktum. Skövde AIK spelade ett kontrollerande spel och kunde konstatera att 7 poäng på 4 matcher i inledningen är ett facit som vi kan vara nöjda med. Nu svetsas laget samman och konturerna börjar skönjas till ett stabilt och därigenom framgångsrikt spel. Säsongen är lång och flera spelare kommer att följa upp inledningen. Tyvärr kan man konstatera att Ligacupen U21 alltså spelarna närmast A-laget har inte spelat några matcher än, vilket naturligtvis påverkar de enskilda spelarna som vill visa upp sig i matcher, men förhoppningsvis kommer vi i gång påföljande tisdagar och ger då spelarna som knackar på A-lagsdörren värdefull erfarenhet, kunskap och kompetens i sin utveckling. Alla kommer att behövas då skador och ev., avstängningar är att förvänta framledes. En eloge till alla som dagligen genomför 1,5–2 timmars träning som kräver fokus och ”hjärnarbete” för att få ut effekter av Tufa-ledda träningar. Väl jobbat alla – nu hänger vi i och vi ger oss aldrig. Nästa match är mot Oddevold – där jag bodde på Edingsvägen ett stenkast från Rimnersvallen. En härlig klubb som genomsyrade landsbygdens kamp mot de stora drakarna från Göteborg. En match där viljan kommer att vara en avgörande faktor. Väl mött i Borås eller i stugan så hejar vi fram SAIK mot förhoppningsvis 3 nya poäng. Den eviga frågan som tynger oss är när, var och hur går bygget av vår hemmaborg på Södermalm – något vi alla inte minst SAIKOS ser fram emot – för Västra Stå blir väl också uppdaterad?
Yttersta elitnivån är en sporre för oss alla. Manchester C- Real Madrid.
Om man vill se världens bästa fotbollsspelare i en gröna fältets schackspel, så kan man varmt rekommendera ovanstående matcher först i Madrid och sedan i Manchester. Årets Champions League-dueller mellan de två tungviktarna kunde t.o.m. gett Abba material till en musical. Två olika managers med stor erfarenhet förberedde oss på en match med sprakande fyrverkeri i Madrid med 3–3 som slutresultat. 1967 hade jag förmånen att tillsammans med mitt lag vara gäster hos Real och med Ferenc Puskas som ”dörröppnare”. Han var Gud i klubbens galleri och vi blev behandlade som kungar. Träningar och matcher med fotbollsstenografi (videoupptagningarna är ett senare tekniskt hjälpmedel) där jag följde Amancio var naturligtvis en speciell upplevelse. Den andan, den själen som fanns i Real kunde man betrakta som ödmjuk krigsfilosofi på hög nivå. Man gick aldrig in till en match utan en vilja att ge allt i alla lägen i enlighet med game-plan. Fanns det kvar 2024? Den italienska generalen Carlos Ancelotti lät hela sin strategi spelas ut i match nummer två. Pep behöver inte fundera på vilka spelare jag väljer han får det redan dagar innan matchen, men han hemlighöll hur han tänkte spela med sina världsstjärnor. Dom kan väl bara spela på ett sätt och det är som bollförare och spelförare vilket sker varje vecka hemma i ligan. Men han hade fått med sig alla sina stjärnor till att spela ”äckligt disciplinerat” (uttryck från hockeytränare i MIF) och placera sig som en tårta där varje tårtbit var exakt medveten om vem man skulle stöta ut på. Mästerligt om det kunde gå hem, men glöm inte att i Carlos italienska gener ligger kunskapen hur man ”stänger matcher” och spelar just ”äckligt disciplinerat”. Peps gener från Barca tycktes också skina igenom när man förde spelet men spelade runt ofta och kanske blev det mest påtagligt när han bytte ut Haaland trots nick i ribban, för att kunna ”spela mer Barca” än att ta fighten inne i målområdet. Alltnog det blev två matcher som går till historien i fråga om kunskap och kompetens kan få världsstjärnor till att underkasta sig ett spel som gagnar laget mer än jaget. Kanske något att tänka på för många svenska lag och spelare. För mig en högtidsstund och glädjetårar när Real till slut vann matchen. Fotboll när den är som bäst eller?
