Veckans krönika (v. 18) Signerad Christer Tonning.
Det här är en krönika. Analys och värderingar är skribentens egna.
På gott och ont: Nu är konstgräset här...
En fråga som återkommit sedan 1964 är: Hur skall vi kunna spela på ett artificiellt gräs och därigenom förlänga våra möjligheter att spela fotboll? Då blir vi väl konkurrenskraftigare ute i Europa? 1964 väcktes frågan och Svenska Fotbollsförbundet lät den timide Bertil Lindqvist ”utreda” och samla in information med hjälp av ”SM-juniorfinalisterna” i Halmstad och Nordiska Maskinfilt, som producerade nålfilt. Filten hade introducerats i tennis-världen. Vi fick testa alla tekniker inom fotbollen och dessutom mäta bollstudsar i alla möjliga lägen. Utföra exakt samma aktiviteter på traditionellt gräs på Örjans Vall. Resultaten var si så där och det kändes betydligt otrevligare att till exempel, glidtackla på det artificiella underlaget, en sanning som besannades 1968 när vi/Dallas spelade derby i Astrodomen, Houston, inomhus och med en ”turf” som gav inte minst vår målvakt Odd Lindberg (senare i IFK Göteborg/Örebro SK) brännsår. Spraybehandling var det som stod till buds kombinerad med penicillinpulver. Detta var ingen nyhet för oss som spelat i Indien och Pakistan på stenhårda gräsplaner. Begreppet ”linda sår” uppstod i gruppen och hade den obehagliga egenskapen att vara stora och lätt sätta sig fast i kostymbyxorna under flygresor. Förresten så kommer Indien starkt på alla plan och den fattiga staden Bangalore är nu det nya Silicon Valley med allt vad det medför i fråga om fotboll, ekonomi och politik. Nu har vi konstgräs också på Södermalm och får anpassa oss till det, som så många andra lag i Sverige. Därigenom borde vi med automatik skicka Malmö FF till alla Europaspel. För övrigt så kan resten av Sverige spela inhemska ”konstgräsligor”. Hur stor skillnaden är mellan att spela på naturgräs och konstgräs – ja därom tvistar de lärde. Bollen går naturligtvis snabbare på konstgräs och härigenom bör man ju med ett snabbt passningsspel och fåtal touch få ett högre bolltempo. Det ger motståndarna mindre tid att komma på rätt sida. S=t gånger v. Sträckan är lika med tiden gånger hastigheten, så boll-tempot är betydelsefullt, vilket bevisades av Isaac Kiese Thelins examensarbete, där han påvisade att ett högt bolltempo är det snabbaste sättet att kunna ställa till oreda hos motståndarna. Hypotesen avslutades med ”vilket skulle bevisas” till glädje för oss alla. Hans observationer påvisades med video i Sverige och i Spanien under gruppens träningar och matcher. Antal färre touch vid varje action påverkar ”speeden”. På tal om Isaac så visade han att gammal är äldst när han ställdes mot Isse Diawara, som började ettan i vår fotbollsakademi, när Isaac gick i trean och tillbringade 6 veckor med oss i Spanien i en av våra bästa kullar. Det blev skapliga fotbollsspelare av de smått tillbakadragna ”gossarna” när de som 15–16 åringar med ödmjukhet sökte in till oss, men vägen till elit är tuff och kräver omgivningens hjälp.
SAIKOS – dags att komma hem till Södermalm och insupa den ny-gamla atmosfären
Krönikan skrivs innan Oddevoldmatchen och min tillfälliga ”flytt” till hemmaarenan Borås, där jag under en vecka skall ta hand om barn-barn och få ta del av hur Borås-fotbollsklimatet känns. Under tiden kommer finishen av del 1 på Södermalm att färdigställas. Att ropa ”hej före man hoppat över bäcken” brukar sluta med sura uppstötningar, vilket lag såsom IFK Värnamo fått erfara. Så vi håller tummarna för en sprakande hemmapremiär mot Östersund, men först skall tuffa bortamatcher klaras av och vi tar dem väl en efter en. Vad jag kan se har SAIKOS läktare flyttats till ”bakom målet-position”, men det är säkert en SAIKOS-önskan? Nu hoppas vi bara att omklädningsrummen och materielrummen för Bengt Geijervall skall iordningställas så att atmosfär och miljö för ett elitlag i svensk fotboll, håller måttet. Vi kan säkert lita på kommunens expertis på den fronten. Så väl mött på Södermalm, när Östersund kommer på besök och vi har då avverkat matcher, som kan ses i stugan, om man inte har möjligheter att följa efter Hellbergs buss, som lotsar fram våra härliga spelare till Göteborg och Gävle. Nästa krönika kommer bland annat att handla om tränaryrket och dess krav på ”dedikation” till fotbollen väl representerat av tränare som vår egen Srdjan ”Tufa” Tufegdzic eller Kieran McKennan Ipswich som kämpar med relativt små medel, men gör fantastiska jobb – ibland som att koka soppa på en spik. Vi kan hjälpa ”Tufa” och laget genom att ge dem vårt stöd i alla lägen. Väl mött. Vi älskar Skövde AIK så låt det höras rätt över arenan till militär-koncernerna med hög ljudnivå – vi kan säkert mer än 90dB, vilket en gång kom från koncernen, när deras soldat Jens Larsson satte en straff, som gav oss möjlighet att spela i super-ettan, men det är länge sedan och en helt annan historia. Nu kämpar vi på!
