Veckans krönika (v. 24) Signerad Christer Tonning.
Detta är är en krönika. Analys och värderingar är skribentens egna.
Degerfors nästa för Skövde AIK
Talangutveckling ligger mig varmt om hjärtat och borde presenteras på ett mer kommunikativt sätt i form av information till berörda föräldrar, ledare och spelare närstående. Vid 18–19årsåldern träder man succesivt in i vuxenvärldens elitfotboll. Redan 1964 som 18-åring spelade vi i junior-SM efter att åren tidigare spelat i pojklagsallsvenskan. I junior-SM kom vi till Malmö för spel mot Malmö FF och deras ”hövding” Eric Persson poängterade att MFF, HBK och Degerfors var de föreningar som satsade på sina ungdomar på ett seriöst sätt. Efter att ha slagit ut MFF med spelare som mittfältaren Staffan Tapper och försvarsgeneralen Ulf Kleander kom vi att möta Degerfors i finalen – ett lag som innehöll en stark centerforward vid namn Tomas Nordahl, en ”playmaker” i form av Gunvald Grip och en försvarsgeneral Tomas Karlberg. Degerfors blev svenska mästare och vi fick nöja oss med silvret. Något år senare skulle jag stöta på en ung gänglig Degerfors-produkt i en träningsmatch på Engelbrektsplanen i Halmstad – en centerforward som man något ovant fick kampas med i luftrummet – hans namn var Ralf Edström. Degerfors var bruks-laget där unga spelare hade en naturlig väg in i vuxen-fotbollen på ett självklart sätt. Äldre erfarna spelare tog hand om träning och inskolning i brukets senior-verksamhet på samma sätt som Malmö FF och Halmstad BK värnade om klubbarnas utveckling. Nu är det andra tider och Degerfors verka ha hamnat i hissen mellan allsvenskan och super-ettan. Skövde AIK kan räkna med en större publik än vanligen och intresset är på topp inför mötet med bruks-laget. Träningarna måndag-tisdag har kännetecknats av entusiasm och motivationen inför mötet med Degerfors är på topp. Sargon Abraham stöter på sitt forna lag och alla har en relation till Degen. Nu satsar vi på att SAIKOS skall vinna läktarmatchen mot tillresta Degerfors-fans och att spelarna på planen skall ge allt för att njuta segerns sötma under EM-uppehållet. För övrigt får vi hem Elmar Abraham efter spel i landslaget i och mot Japan – ett nationslag som jag spelat mot i Tokyo och Osaka. Matcher där man trodde sig få spela mot små japaner, men där man möttes av en del långa spelare – så även där kom nick-kapaciteten till nytta.
Anfall bästa försvar i nationens intresse?
Fotboll är ett spel där man vill se teknik, taktik, uthållighet, spänst, styrka mätas och det intresserar oss, ofta kryddat med psykologi och hjärnornas schack. Hur skall man kunna hantera alla dessa variabler? JDT lovade en offensiv, där experter kanske kallar det ”framåtlutande” – vad nu allt det kan innebära. Tidigt lärde man sig att: om en offensiv, attackerande fotboll skall spelas så måste man ha försvarare som förbereder sig innan motståndarna erövrar bollen och inte ”stå och titta på hur det skall gå för våra anfallare och hur de tar sig fram till motståndarnas mål” – för när väl motståndarnas erövring av bollen sker så kan det gå mycket snabbt beroende på skickligheten hos våra motståndare och ju bättre motståndare, desto fortare går det. Mot Serbien hade vi mycket boll och långa sega anfall som ofta fick våra ”försvarare” att stå och titta… och vips var man inte förberedd på kontra-attackerna. Vem vill och ska bry sig om försvarare när vi spelar offensivt? Ja inte är det någon i Sveriges stab som brinner för ”försvarsförberedelser” – så står vi där och först när det är för sent reagerar vi. Preparera försvararna, när vi är i anfall – men ofta är hela bänken och då menar jag både spelare och ledare mest intresserade av och kommenterande av vad anfallet gör –” förberedelser för omställningar” måste ske innan motståndarna erövrat bollen. ”Van att spela man-man”- räcker inte, någon måste hela tiden se preparationen – sid-ställningen innan kontra-attacken sker- så anfall kräver ett ”tänkande” försvar. Serbiens skickliga spelare läste sönder oss och utnyttjade detta. Smarta och replikerande såg de var vi hade svagheter och utnyttjade det. Vem utvecklar det tänkande försvarsspelet, när allt fokus sätts på attackerna offensivt? Tänkande August var ett begrepp som användes av fältare typ Gunnar Gren eller Nisse Liedholm – men tänkande August i defensiven krävs också – så vem utvecklar försvarsgeneraler?
