Veckans krönika (v. 29) Signerad Christer Tonning.
Detta är är en krönika. Analys och värderingar är skribentens egna.
Skövde AIK - en vecka i ”torktumlaren”,” the show must go on”.
Det snurrar i spelar- och tränarkarusellen under en del sommarveckor och förutsättningarna när du går till sängs kan vara helt annorlunda när du vaknar på morgonen. Lite till mans chokades vi av beskedet att vår ”Tufa” som så energiskt och energifyllt lett vårt seniorlag såväl på träning som match nu återvänt till Island. Föreningen har visat en förmåga att kunna bli utdömd tidigare men kommit tillbaka på ett närmast mirakulöst sätt. Låt oss nu samla alla krafter för att på nytt visa att vår värdegrund är så stark att den kan försätta berg i form av Brage, Degerfors och Örgryte till en början med. Processen, som styrelsen och Per Åstemo lett ändade upp med ett nygammalt ansikte nämligen Charbel Abraham som tränare. Vi står inför en utmaning, låt oss anta den med förhoppning om ett positivt resultat. Spännande att se hur träningar och matcher kommer att tas om hand av det nya teamet. Måndag eftermiddag drabbades Skövde AIK och GAIS samman i ligacupen, (U 19 fast med mestadels spelare över åldersstrecket på båda sidor) och det blev en fartfylld tillställning. Alex Hall hann att presentera sig för Skövdepubliken med en egenskap som bådar gott inför framtiden, nämligen att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle, vilket resulterade i två mål. ”Han gillar vi” fick jag höra från SAIKOSrepresentant innan regnet vidtog och paraplyn fick spännas upp. 3–1 med förutom Halls båda, en perfekt volleyträff av Mihail med ”fel” fot i hans fall alltså höger. Därigenom kunde Jesper Lövdahl inkassera en seger och fyra träningsdagar med hög frekvens i den första veckan på nya säsongen. För min egen del ser jag helst ett offensivt försvarsspel och hellre spel framåt än bakåt, men det är ett helt annat kapitel, som skulle kräva åtskilligt mer utrymme än en krönika. På onsdag eller torsdag tror jag att Charbel träder in i handlingen för att sätta sin prägel på Skövde AIK hösten 2024 – vi ser fram mot att återigen få se våra röd/vita slitvargar på vår hemmaborg Södermalm. Lycka till alla involverade!
EM-finalen blev en rysare – ”trophyn coming home” till genuina Spanien
Spansk fotboll har ofta varit lika med vad Barcelona eller Real Madrid presterat och hur de har spelat och därmed definierat spansk fotboll. Men efter 10 års höst/-vinterverksamhet i Spanien har jag fått se områden som Baskien, Andalusien, Valencia och flera mindre platser där man spelar den genuina spanska fotbollen- inte lika spektakulär, inte lika kommersiellt, men med hjärna och hjärta som visar på hur ”snabbtänkande och kreativa kombinationer” sätter griller i huvudet på oss. Här på landsbygden har Kiese Thelin, Victor Claesson, Niklas Hult, Jonathan Ring och många fler av våra ungdomar fått se hur fort det går med en-två touch och med högt bolltempo. Överraskade och imponerande har man noterat hur lag i Valencia, Sevilla, San Sebastian eller Bilbao varit genuint präglade av den genuina spanska fotbollskulturen. Till exempel ”Björklund-familjen” fick sin ”aha-upplevelse” i Valencia, medan jag upplevt Real Betis, Sevilla genom Luis Fradua Uriondo som tog sina lärdomar från Athelic Bilbao och Real Sociedad, San Sebastian, till Andalusien och t.o.m. föreläste på universitetsnivå om den genuina spanska fotbollen. De La Fuentes, nuvarande förbundskapten, lärdomar kommer från just Baskien Athletic Bilbao och förmedlades via U-lagen på Spanska Förbundet till det ny-gamla sättet att spela fotboll på i Spanien. För 15 år sedan kunde vi inte hitta någon motståndare till våra tjej-elever som då hade bland annat Hanna Gustavsson, allsvensk i Linköping, många skakade på huvudet när vi efterfrågade tjejer som spelade fotboll. Vi fick möta en fritidsgård och kände att vid 12–0 så kunde vi bryta den s.k. matchen som spelades på en hård grusplan. Några år senare kom min fru och jag att se en tjej komma spelande med en boll mot en mur på väg till skolan. Vilken teknik! Vad hade hänt, jo på 15 år hade Spanien börjat ge tjejerna status som fotbollsspelare – explosionen var laddad med så mycket hämmade utmaningar att vi nu har en generation som blivit Europamästare. Klubblagen köper in de spelare som skall prestera den fotboll man vill internationellt, medan landslagen måste skapa basen för den genuina fotbollen som just det landet premierar. Vilken fotboll premierar vi i Sverige? Lite svårt att sätta fingret på vart vi är på väg och vart vi vill eller?
