Om utveckling, tester, positioner och roller.
Marcus Wandt, den svenske rymdfararen uttryckte i en intervju sin tacksamhet till testsystemet han genomgått, som fått han att förstå vart han befinner sig och vart han är på väg. Först efter tester har metoder och träning framstått som ”självklara” för utvecklingen. Samtidigt läste jag precis i mina gamla välanvända läroböcker och underlag till de metoder som använts av oss i vår utvecklingsprocess för gymnasiet. Spänst, speed, stretching, bålstabilitet, styrketräning, aerob, anaerob (till exempel, med underavdelning toleranstest), mental tuffhet, sociologisk interaktion, alla teknikutbud med ett flertal tester och taktik i form av speluppfattning, spelförståelse och spelintelligens. Ja hela testbatteriet fungerade för att få rätt spelare på rätt position och med rätt roll kunna optimalt bidra till sin och det lag man tillhör framgång. Allt detta för att man fått förtroendet av ungdomars föräldrar att tillsammans värna om bästa möjliga utveckling av det som många beskrivit som ”talang” och efter intervjuer fastslagits att såväl omgivningen som spelaren hade en inre styrka och vilja att ta sig an det ”tuffa” koncept, som vi kunde erbjuda. Man var klar över att hitta rätt i utvecklingsdjungeln med en trygg och balanserad utvecklingskurva, ett jobb för oss alla att bidraga till.
Detta var före ”utlåningstiden”, men efter historiskt sett Bosman-tiden som medförde en viss frihet att själv bestämma från att vara livegen hos klubben- bojan var hotet om 1 årsregeln, dvs man fick inte spela fotboll på 1 år om inte föreningarna var överens. Vi var flera som fick den domen också prövad på förbundsnivå och satta i ”karantän” på 1 år. Detta var naturligtvis inte på något sätt bättre än dagens ”köp-sälj-låna ut,- ta tillbaka” marknad som blir alltmer konstig när man kan konstatera att till exempel, Alex Hall kallas tillbaka till Halmstad, allsvenska unga spelare lånas ut till super-ettan och super-ettan lånar ut spelare till div 1 eller 2 – såsom utlåning till Skara FC. Är spelarna medvetna om sin kapacitet – tester som underlag- och hur man kan kombinera sin utbildning civilt med fotbollsutvecklingen? En av Bobby Robsons största oros-moln var att en rad 16 åringar i England slutade skolan och satsade på fotbollen för att sedan kunna konstatera att man inte räckte till och hamnade i utsatthet. Bobbys fru var lärarinna och samtalen hemma kunde förstärka hans gnagande känsla, men han var fast besluten att i alla fall inte värva unga talanger utan utveckla de som fanns i Ipswich – sålunda under alla sina år där värvade han totalt 20 spelare i snitt 2 per år och lade resten av sin energi på att ta fram och utveckla redan befintliga spelare. Sålunda kunde han och Ferguson baserat på testresultat skola om John Wark från back till mittfältare och få ut maximalt av honom där samtidigt som han behöll George Burley på högerbacken. Alltså i stället för att ”köpa-sälja-låna” hanteringen utveckla och arbeta med de man har tagits sig an i den egna klubben – det lär dessutom då finnas en gedigen känsla för värdegrunder såsom kärlek, gemenskap, glädje och härigenom styrka att klara motgångar och framgångar i klubben. Vilket sätt är att föredra? Integrering av ”nya” och dess betydelse borde vara högaktuellt i dag också i fotbollen.
Tuff helgfotboll mentalt
Vårt kära Skövde AIK åkte till Gävle för att möta Sandviken och glädjande fick vi se två bra offensiva försök. Det första när Sargon sköt med ”fel” fot och fick i väg ett ”houseskott” som Bosse Larsson kallade de, alltså på svenska strumpeskott, som letade sig in i målvaktens vänstra hörn, inte otagbart, men även de målen är minst lika mycket värda som kanonskott i krysset. Sedan kom det mest njutbara på länge. Med wingbacks sätter man offensiven på kanterna i fokus och inte överraskande kunde en kantöppning av traditionellt snitt avslutas med inspel på första stolpen – den och bortre samt straffpunkten var bemannade så skam om vi inte fått mål där. Kantöppningar eller som vi brukade säga ”gurkburkar” med kantöppning och avslut är egentligen för elementärt för att negligeras. Kul … sedan kändes det väl inte så där ok, när vi kröp närmare och närmare Adrian i målet och hamnade till slut i knäet på honom och fick då en tät situation framför mål med bollen som flipperkula och till slut kunde inte ens Adrian förhindra kvitteringen, men 1 p på bortaplan är ett steg i rätt riktning. Bra jobbat!
Det finns intressanta spelare i till exempel, U 17 som med ungdomligt ”oförstånd” släppte till en del onödiga situationer mot Masthugget och fick stryk med 2–3 i en match där man visade en del tecken på ung het vilja och ett icke oävet kunnande, men inte fick ihop det riktigt. Jobba på.
Södermalm på onsdag – då är vi där
På onsdag är det dags för oss att ta oss an Varbergs Bois med Roar Hansen vid rodret efter Tobbes uttåg. Det finns en del kända spelare för oss och det gäller nu att visa oss på en nivå som vi vet vi kan, men som inte riktigt lossnat ännu – men skam den som ger sig. Nya tag och friskt vågat så skall det kunna gå vägen – vi ger oss aldrig. Väl mött och en tre-poängare ligger i potten och vi vill nu ta den – såväl publik som spelare – Skaraborg skall ha ett superettanlag och detta är ett steg mot målet. Heja Skövde AIK.
