Vamos, Forza, Framåt - Skövde AIK – vi är på G.
Våren närmar sig och vi börjar skönja ett spirande Skövde AIK. I matchen mot Oddevold kunde vi se konturerna av Tufas spel, offensivt och defensivt. Att vi har en bra bit kvar kan lättast beskrivas med att instruktionerna, förberedelser och påminnelserna dirigerades från sidlinjen, men snart har alla spelarna uppfattat, förstått och kunnat fungera som en enhet, som ett lag. Hur länge skall man behöva få orderna från linjen? Enklast kan det beskrivas genom en ung engelsk tränares intåg i svensk fotboll på 1970-talet. När han kom till Halmstad, kyliga vår/vinterträningar, poplinoveraller - kalla, snålblåst och grusplan - alla spelare stillastående, medan han for runt och visade alla positioner och hur man skulle agera, ljudligt och precist på engelska. Kan man tro på den där? Vinden gav spelarna svaret-kyligt, tveksamt- och en så knepig och riskfylld taktik baserad på en hög backlinje och offside-system – det kan väl aldrig hålla? Frågorna var fler än svaren. Efter flera tveksamma träningar och matcher ställdes kosan till Hanover för möte med Hanover 96 och se där lossnade allt – alla satte sina positioner och roller – resten är som sagt en saga i svensk fotboll- signerad Roy Hodgson och några svenska guldmedaljer senare ler man åt hela processen. Nu väntar godhjärtade AIK:are på när våra spelare kan leva sig in i sina roller och vi kan skörda framgångar. 1–0 segern mot IK Oddevold var en liten vägvisare på att alla måste göra sitt jobb i alla 90+ minuterna. I mina ögon fanns en oerhört duktig spelare i Ziga Ovsenek som både mitt-back och mittfältare utstrålade han en fältherres blick och i mina ögon påminner han om den roll som Frank Rijkaard hade i holländska super-elvan 1988 och 1992, som jag själv hade förmånen att följa på och utanför plan. Kapten Schyberg trädde också fram, som en Koeman med självklar utstrålning – så nu börjar konturerna att klarna – Sargon Abraham gjorde målet och för övrigt arbetade laget hårt – vi kan ha något på gång. Kanske lite mer framåt, så vamos, forza - ge allt framåt. Vem ger liv åt till exempel, Bergkamp, Gullit och van Basten? Det får de närmsta träningarna och matcherna utvisa för en offensiv totalfotboll står väl på önskelistan?
Vägvisare
IFK Värnamo valde att spela A-laget mot U19, matchen slutade 9–0. Vi lekte lite med tanken att om man kunde byta mittbackarna och nr 9 och 10 (spelare med erfarenhet och god utstrålning) mellan lagen så hade kanske resultatet blivit annorlunda. När vi som unga kommer in i ”mansvärlden” så behöver vi oftast fysiska och mentala stöttor runt oss. Förr när allsvenska reservlagsserien fanns – inga problem – man fick spela med och mot de allra bästa svenska spelarna, då oftast någon var på väg tillbaka efter skada eller tränaren ville prova nya konstellationer. Så växte vi upp med att utvecklas i en trygg miljö med erfarna spelare och ett motstånd som vi verkligen kunde värderas mot. Idag ”lånas man ut” gärna till en klubb som skall agera ”skyltfönster” för att spelaren skall kunna säljas vidare eller i undantagsfall komma hem till forna miljön och atmosfären. Vi har sett ett stort antal spelare komma till oss, utvecklas och sedan ”säljas vidare” av deras ägandeklubb. Vi ”riskar” och ägandeklubben tar ”kulorna”. En sak är säker, man får alltid vara beredd på att bästa spelaren ”säljs” eller försvinner och frågan är då vad har vi på gång externt eller internt i vår byrålåda? Den ekvationen måste vi lyckas lösa för att kunna hålla oss på elit-nivån nu och i framtiden.
Föreningen – så många krafter som medverkar och har medverkat i föreningsarbetet
Det är med stor sorg man tvingas konstatera att en föreningsmänniska och god kamrat gått ur tiden. På 1970-talet besökte jag i olika roller Ope IF i Östersund och en av deras hårt arbetande styrelsemedlem Gerth Kohrtz-Aspegren, länsarbetsmarknadsdirektör, för att 10 år senare ånyo konstatera att våra vägar korsades. Jag då som ordförande i Skövde AIK letade intressanta och duktiga ledamöter och då konstaterades att Gerth var LAN -direktör placerad i Skövde, övertalning och återigen ett härligt samarbete för att 2000 möta honom, då i min roll i Calcio och Malmö, där han besöktes ett flertal gånger och stödet var fantastiskt. Malmö FF var hans klubb och som bänkgranne på läktaren med Jarl Torstensson - en klubbkamrat till mig i Halmstad, som sedermera hade ekonomifunktioner i MFF – kom hälsningar att dugga tätt. Gerth vi alla som upplevt dig som föreningsmänniska saknar det sätt du knackade din pipa, funderade och kom med en rad kreativa förslag, inte minst i Skövde AIK. Nu har du lämnat oss men ditt föreningshjärta och allt du givit till oss, dina kamrater, är för alltid inskrivit i vårt klubbhjärta. RIP - vi saknar dig, föreningslivet saknar dig.
Framöver
Härnäst gäller visst Borlänge för en match mot Östersund. Vägarna är outgrundliga, men om kartan och verkligheten inte stämmer överens så gäller verkligheten – men är inte match mot Östersund i Borlänge i längsta laget – nja kanske inte för Kurt och Simon med vapendragare i SAIKOS – det är vägen som är mödan värd – skrev Karin Boye utan att ha träffat på SAIKOS.
Örebro SK och seriepremiär i påsk är början på en årslång passion för vårt förhållande till röd-vita kämparna som aldrig viker ner sig – vi är redo men är Södermalm det?
