Manager/tränare – ett dröm- eller hundjobb som ger ömsom ris, ömsom ros…
Fotbollsvärlden höjer på ögonbrynen när man talar om Kieran McKenna och hans sätt att leda Ipswich från League One till Premier League – två nivåer på två år. Nordirländaren hade ledaregenskaper som landslagets U 19 lagkapten och spelande i Tottenham. En skada gjorde att han tidigt sadlade om och gick en tränarkarriär till mötes som ungdomscoach i Tottenham, Leicester och i Nordirland samt i Canada Vancouver Whitecaps före han kom till Manchester United och blev assisterande till Jose Mourinho. Vägen från Mourinho till Bobby Robsons Ipswich är inte lång och när amerikanarna köpte Ipswich och valde Kieran som huvudtränare så slöts en cirkel med både tradition och nytänkande. Resten är som det heter historia, eller är den bara påbörjad? Han kommer att låta höra talas om sig i en fotboll med offensiv, aggressiv filosofi, men om det leder till att han blir den 3 Ipswich-tränaren som blir adlad (Sir Alf Ramsey, Sir Bobby Robson) är ovisst men han passar perfekt i den familjära atmosfären, lantliga miljön och med de jordnära personerna runt The Tractor Boys – kusinen från landet som så gärna sticker upp och gör livet surt för stor-städerna London, Liverpool, Manchester och Birmingham.
Srdjan ”Tufa” Tufegdzic – månadens tränare i alla Skaraborgares böcker
Olyckskorparna var inte sena att utse Skövde AIK och ”Tufa” som sist och därmed uträknade i årets super-etta. I stort sett ett helt nytt lag skulle byggas under en knapp tid och under bristfälliga omständigheter med i stort sett bara bortamatcher under hela våren. Men man skall vara försiktig med att räkna ut Skövde AIK och Tufa visade sig vara en fighter som tar sig an uppgifter med entusiasm och energi – gärna genom att visa upp sina idéer på planen, själv instruerande hur roller och positioner skall spelas och utföras – på den punkten har jag tidigare bara följt en med samma energi på träningarna och liknande metoder och det är Roy Hodgson. Under en isig vinter lät han spelare stå och se hur han själv spelade rollen som allt från högerback till vänster-ytter. Ifrågasatt men med effektivt resultat i det som skulle visa sig påverka svensk fotboll med bland annat två guld för det lantliga, familjära Halmstad BK. Tränaren bedöms av allt och alla utan att man egentligen tagit del av hans vardagliga jobb – timme ut och timme in – spelarrelationer och till slut examensarbetet ”matchen”. När man följer träningarna så ser man och förstår man på ett bättre sätt hur ideologin översätts från teori till praktik under förberedelserna inför säsongen, veckan och motståndarna. Utbildning är naturligtvis bra men varje tränar-individ måste skaffa sig sin egen profil och metod i hur han/hon vill pedagogiskt utbilda och utveckla spelarna dels individuellt, dels i laget och gruppen. Gefle står på ”menyn” för SAIK så var så god och njut. Tyvärr har jag inte kunnat följa träningarna inför matchen mot Utsikten och därför inte haft ”insikten” och inte heller matchen vilket någon påpekat kanske var bra – nu laddar vi tillsammans med Tufa och killarna.
Så många, så lika och så olika
Själv växte jag upp med ”utländska” och svenska tränare. Istvan Wampetits, Emil Firics, Janos Kalmar och ett gäng tränare drog in till Sverige för att påverka den svenska spelarkulturen. Ibland gjorde man starka intryck, ibland blev det ingen speciell påverkan. Alla hade sitt eget sätt att tolka fotbollen, tekniskt, taktiskt, fysiskt och mentalt. Så kom perioden med spel i utlandet och påverkan mot den Ungerska filosofin (Puskas/Kapustin), den engelska fysiska skolan (Spurgeon) den taktiska kreativiteten (Holmberg) den ny-moderna engelska skolan(Harry Catterick/Dixon/ Bobby Robson/Ferguson/Lee) den holländska totalfotbollen (Rinus Michels/Cruyff/ Advocaat/Benhaker), den tyska maskinen (Berti Vogts) den pedagogiska svenska (Tommy Svensson/Tord Grip) – alla så lika men ändå med så olika sätt att tolka fotbollen och det sätt man vill spela på. När man har en chans att följa arbetet ”inifrån” så får man förståelse för hur engagemanget och energin omsätts till utveckling av ”befintligt” spelarmaterial. Starkt intryck har gjorts när man besökt och följt akademierna i Spanien, England, USA, Sverige med stora resurser och med så olika sätt att få ut effektivitet och ”avsättning på insatt resurskapital”. Det är intressant att se hur vi nationellt och Skaraborgskt hanterar de s.k. talangerna som vi är satta att utbilda och utveckla. Erfarenhet, kunskap och kompetens är något man måste inhämta i den stora fotbollsvärlden.
