Borgen återerövrades lördagen 18 maj 2024 av Skövde AIK
Det tog ca 20 minuter innan hela Södermalm uppvisade glädje, gemenskap och kärlek på och utanför planen. I andra halvlek omvandlades det till den styrka som vi alla känner, när vi befinner oss på Skövde AIK-matcherna. Borgen är nu återintagen och superettan kan börja på riktigt. Själen mådde gott av att ånyo känna igen den atmosfär, miljö och familjära personlighet som givit föreningen en plats bland landets bästa fotbollslag. Trots solskenet fanns en del moln på himlen såsom placeringen av SAIKOS bakom västra målet inringat i nät och bevakade, dock inte satta i bur. SAIKOS utförde en fredlig manifestation på ett perfekt sätt där man kritiserade konstgräsplaner och därefter stöttade man laget på ett helt fantastiskt sätt, måste vara en av seriens bästa, låt det så förbli genom kommunikation och dialog med SAIKOS. Som lillebror likt Gula väggen i Dortmund eller Bayer Leverkusen hävdar man sig mot betydligt större supporterskaror från storstäder, och SAIKOS växer i antal och i röststyrka. Vad glad man blir av den glädje SAIKOS sprider. Kommer motståndarna till Södermalm så ”darra” för vi ger oss aldrig.
Glädjen att följa spelarnas utveckling och gruppens inneboende styrka
Vi är välbesatta på målvaktssidan med Fröjd, Otto Lindell och Adrian Zendejas hårt arbetande på varje träning under Diegos förberedelser. Försvaret är fler och kanske bättre än tidigare år med Filip Schyberg som den borne kaptenen. Ziga Ovsenek tillbaka igen på mittfältet och yrvädren Hugo Engström, Emil Skillermo, Moro och den för tillfället skadade Mamadou kommer att bli intressanta att följa i fortsättningen. Över lag är gruppen stark vilket träningarna vittnar om. Kanske kan man önska fler kantöppningar, säger jag som är från Halmstad och uppväxt med ”gurkburkar” både i handboll och fotboll. Många lag försvarar sig som ”plåtburkar” så det kan behövas gå runt och förmodligen skall vi använda militära begrepp eftersom vi verkar i Skövde och då blir det väl den kända Hannibal-metoden ”kniptångsmanöver” för att komma in i straff-området detta så viktiga område när matcher skall avgöras. Glädjen var stor när vi kunde se Elmar sätta fart framåt (forza, vamos) och servera Marcus Mikhail en boll som ”krävde” offensiv ner mot kortlinjen och se vad fint Emil attackerade mot första stolpen och andra följde upp på den bortre stolpen och området runt straffpunkten – då blev det mååååål – som vi efterlängtar. Har själv sprungit mot första såväl som mot andra stolpen tusentals gånger, och bollen hamnade rätt 100 gånger kanske – men man måste löpa full speed varje gång för man vet aldrig vilken gång bollen blir perfekt. Fram för fler ”gurkburkar” och fler möjligheter att göra mål. Vi vet att det kommer med flitens lampa tänd och hårt arbete kommer vi att få de framgångar som klubben så väl förtjänar. ”Vamos” är ordet för dagen – vi skall framåt helst med full fart och högt bolltempo. Både Tufa och Jesper arbetar hårt för att förmedla budskapet på ett pedagogiskt sätt. Offensivt och framåtlutat, men Rom byggdes inte på en dag, så vi måste ha tålamod, även om det är en ”passions-historia” så tvekar vi aldrig – lidelse är i sig en känsla för att det skall bli bra- under tiden är gemenskap, kärlek och glädje det vi kan förmedla så att spelare och ledare kan känna sig stärkta i sitt idoga arbete att placera Skövde på fotbollskartan år efter år. Såg Romeo och Julia på Stora teatern i Göteborg på fredagen, så bättre förberedd på passion kunde jag inte vara när jag klev in på Södermalm.
Helsingborg och Olympia – en arena som andas historik
Har aldrig känt obehag för att åka till Helsingborg och matcherna mot mjölkkossan HIF. Då i HBK:s färger – och låt mig påminna er om hur man långsiktigt arbetar metodiskt mot ett resultat. Villiam Granath har med en ängels tålamod arbetat för att ta sig in i HBK:s allsvenska lag och nu är han där med lyckat resultat och målskytt i senaste matchen. Vilken helyllekille som kommer från Timmersdala och fostrats i Skövde AIK. På tal om den spelartypen blir det intressant att ta del av Emil Skillarmos resonemang om ”tugget” på plan, hur man försöker få motståndarna ur balans. Snacka med mig om det – 21 år gammal hamnar man i USA, en liga där lite äldre spelare, en del ”over the hill” som skall tjäna sina sista slantar på fotbollen. Då är alla medel tillåtna. Man fick höra det mesta och lära sig att bita ifrån, inte ta åt sig och bli lite mentalt starkare för att vistas i den professionella miljön och atmosfären. Mentalt måste man arbeta med psykologin för enskilda spelare och med sociologin för gruppen, så att alla är rustade inte bara på det fysiska och tekniska planet, utan också mentalt vara så starka att man ”äger” sin del av planen och spelet. Lycka till i Helsingborg antingen ni åker dit eller vi ses i stugan och sedan säger vi ”varmt välkomna” till Östers IF till vår hemmaborg Södermalm.
