Veckans krönika (v. 32) Signerad Christer Tonning.
Detta är är en krönika. Analys och värderingar är skribentens egna.
Andra halvlek – mot elitklubbarnas höstliga kval – vem får svarte Petter?
När vi nu börjar räkna ner antalet återstående matcher, så gör sig föreningsdemokratins grundpelare påminda. Vem fattar beslut och vem tar ansvaret för föreningens fram- eller motgångar? När klubbarna är i ”limbo” så sker med tidens tand utkrävande av ansvar för att resultaten uteblivit. Vi har förärats med en intressant medlemskultur baserat på 51% regeln. Alltså föreningen ägs i första hand av medlemmarna och dessa kan en gång om året göra sin röst hörd i sann demokratisk anda – det är på årsmötet. Därefter förväntas alla sluta upp runt det beslut och de val som man varit delaktig i – alltså även om jag inte besökt årsmötet, så har jag haft möjlighet att göra min röst hörd. Därefter tar styrelsen ansvaret och kan välja att arbeta med en presenterad organisation. Ofta i dagens läge anställs en klubbchef och/eller en sportchef som huvudansvarig och med rapportskyldighet till styrelsen. ”VD” har en viktig funktion att bygga upp föreningen i alla avseenden och ibland förvånas man av den brist på kommunikation och förståelse för organisationsarbete som är beprövad och grundlagd. En enkel och till synes bekvämlighetsåtgärd är att ”sparka” tränaren eller göra det omöjligt för honom att genomföra den policy som man bör ha varit överens om vid anställningen. Naturligtvis berör det oss alla när ”vår” Tobias Linderoth ”hoppar av” sitt jobb som tränare i Varbergs BOIS. Tobias en fighter som aldrig ger sig i onödan, vilket vi fick ta del av ifjol, när vi trots det omöjliga läget att klara oss kvar, gjorde just det. Alltså finns det säkert bakomliggande orsaker till Varbergs och Tobias ”skilsmässa”, som sportchef Thomas Askebrant inte uttalar sig om utan väljer att meddela att det får Tobbe beskriva. Ensam är inte alltid stark – en grundtanke i svensk föreningsdemokratin.
I Halmstad får föreningsdemokratin en ny tankeställare. En oerhört stark supporterkultur har en intensiv debatt i sociala medier, där man konstaterar att styrelsen inte kommer att ge Haglund sparken utan påtryckningar från läktarkulturen i form av TIFO och banderoller som kräver detta. I så fall ”tvingas” styrelsen verkställa det ”medlemmarna” som i de flesta fall inte går på årsmötet kräver. Sådant agerande hör hemma i en ”skendemokrati”. Det är kanske dags för oss alla att ta ansvar för våra åsikter och dess uttryck i den 51%- föreningsdemokratin som råder i det svenska föreningslivet eller? Under min uppväxt var det obligatoriskt att gå på årsmötet.
Vamous, forza och framåt
Det behövs ingen energimyndighet för att konstatera att inhämta kunskapen att där vi lägger ner energi, där kommer vi att få resultat. Vill vi engagera oss i spel på vår egen planhalva eller vill vi framåt med kraft och försätta motståndaren i pressade lägen? När Spanien visade den genuina spanska fotbollskulturen och inte bara letade efter spelkultur odlad i Barca och Real så framträdde såväl den norra regionens Baskiska filosofi som den andalusiska på det sätt som den stora massan ville ha – rakare, offensivare och en mer hotande spelidé på den planhalva där man anfaller – full fart framåt – vamous och forza – lägg energin på den del av planen där vi vill agera med kraft och ställa frågor till motståndarna – därmed försvinner feghet och rädsla att göra fel och vi använder vår kraft och energi där den gör mest nytta. Lär av Spanien vamous. Den yngre generationen kanske provar ”energi-dryck” men den håller inte – det är varje spelares insatta energi som ger resultat, hårt arbete vinner alltid med tiden.
Skövde AIK – vi samlas runt vår förening med all kraft för att uppnå optimalt resultat
Kanske låter det banalt att peka på möjligheter och positivism när vårt A-lag får ett 2–0 nederlag mot Örgryte och vårt U19-lag torskar med 7–1 mot Varberg, men föreningen har byggt upp en rätt stark ”lägsta-nivå” så låt oss nu enas runt utmaningen att ta oss an höstens prövningar på vårt absolut bästa sätt – mer krävs inte. Om vi alla bestämmer oss för att hjälpas åt, använda våra resurser, det må vara röstresurser eller ekonomiska till att ta ny ansats och stötta Charbel och ledarteamet , backa upp styrelse och bidra på bästa sätt till akademin, så vi får en starkare och mer hållbar framtid i röd-vita ”communityn”. Vi vill ha kvar ett super-ettan-lag i Skaraborg och våra hårt kämpande spelare är värda all uppbackning vi kan ge. Vi sneglar inte på andra föreningar och deras kultur utan vet som ”bonn-förening” att vi får skörda utifrån det vi sår – så låt oss se fram mot en ny höstskörd. Låt traktorn rulla. Kom igen och ge SAIK stöd.
