Veckans krönika (v. 34) signerad Christer Tonning.
Detta är är en krönika. Analys och värderingar är skribentens egna.
Vad i jössenamn kan orientering och fotboll ha gemensamt?
På 1970-talet kom mitt idrottsliv in i en ny fas. Fotbollsspel i Halmstad, i USA och i 35 andra länder hade gett mig nyfikenhet på idrottspsykologi och idrottssociologi, så jag sökte mig till en utbildning inom områdena. Där blev jag studiekamrat med Lasse Hogedal (sedermera fk i orientering), Anders Larsson (seglingsförbundsprofil) Jörgen Olovsson (ishockey). En sen natt kom vi debatt om hjärnan och utmanade varandra om vilken av våra sporter som krävde ”mest” kapacitet. Väl medveten om att Nisse Liedholm alltid krävde att hans spelare gav sig ut i Rom-trafiken för att lära sig insamling av information - vad händer bakom dig, sidledes och framför, planera åtgärder och sedan utföra handling – en kunskap Nisse tyckte var ovärderlig för en fotbollsspelare – så där börjar man lära spelarna ”orientering” utan karta och kompass. Ögon och örons insamling av information till hjärnan för att förbereda motoriska signaler till muskelsystemet. Anders Kristiansson, ni vet beach-volley och volleybollcoachen har försökt under 50 år att komma åt vetenskapliga fundament för att kunna förstå sin sport och ändade upp med sitt lag i beach Åhman/Hellsvik och menar att de bara utvecklats till en tredjedel av sin potential. Alla sporter har olika mönster men hjärnorna, kropparna, processerna har också likheter, som är spännande att försöka förstå. Sporten är som rymden oändlig, och måste fortsätta utforskas.
Befriande upplevelse på Södermalm i söndags
Samtidigt som man beger sig in i analyser och diskussioner bland annat med bakgrund till Skövde AIK:s sviktande resultat, så var det befriande att se pojkar 14 födda 2010 spela en match mot Norrby. Teknik och problemlösningar utan trend- eller modeller påminde oss om spontan-fotboll ännu ej förstörd av ”tränare med robot-styrningstendenser”, som får vi hoppas inte kommer att påverka deras spel i framtiden. Båda lagen presenterade en fotboll som gjorde att vi trots en kylig och lite regnig kväll dröjde oss kvar för att se och återuppliva pojkårens kanske naiva, men så härliga inställning till fotbollen. Skövde vann och spelade verkligen trevligt – vid ett tillfälle gjorde sig dock ”trendfotbollen” påmind och det var när två mittbackar och en målvakt som trenden påbjuder i eget målområde skulle passa mellan sig två gånger och bjuda in motståndarna till att pressa och så när erövra bollen en meter från mållinjen. Puh det gick vägen men varför lägga koncentration och energi på en action, som omöjligt kan leda till att man gör mål. På samma sätt försöker ”trenden” att göra sig påmind om att först erövra ”mark” och skaffa ett hyfsat läge till att bli farlig för motståndaren, men sedan försämras läget genom att spela bakåt och få en sämre procentchans att utsätta motståndaren för fara. Kanske en risk-eller chans-analys är på sin plats också i det gröna fältets schack? Barcelona – possession-spel trendade lite för mycket och fick oss att koncentrera oss och fokusera på ett spel som sällan gav oss de resultat vi önskade. Vi vill inte heller ha ett spel ala Egil ”Drillo ”Olsen med minde än 3 pass för att nå in i motståndarnas straffområde. Tjongafotboll är av ondo – även om han nådde VM 1994 med det spelet och Floo på topp som var en mycket god huvudspelare.
Är lagom bäst?
Men säger säkert elaka tungor: Vad vill du då? Min gamla vapendragare Jonas Thern och jag var alltid överens om att vi hade av en anledning försvarare för de var duktiga på att läsa spelet och förbereda försvaret, och kvalitéer som gjorde så att vi fick så ringa skada som möjligt – vi var överens om att låta mittfältare med god blick och ovan relaterade orientering, skulle ta fram bollen eller vända – mottag/medtag och leverera de bästa bollarna till vad som betecknas som anfallare och avslutare som på bästa sätt har spetskvalitéer för att avsluta och göra mål. Sålunda försökte vi utveckla just de områden som varje spelare hade förutsättningar för i positioner och roller och utveckla specialister med spetskunskaper, som man dagligen förfinar och tränar. Med oss fanns också Håkan Svensson, målvakts-specialist och den som än idag har rekordet om längst hållen nolla i allsvenskan. Målvakter behöver lite längre tid på sig att nå sin fulla potential – men förr eller senare gör de det. Därför gladdes jag åt att idag se Djurgården- AIK – stockholmsderbyt avslutas med våra två Örebro-fotbollsgymnasie-målvakter. Jacob Rinne för Djurgården och Isse Diawara för AIK. Lycka till alla SAIK-are på veckans träningar och förberedelser. Vi gnuggar på.
